Förra helgen hade jag fortfarande på mig vinterjackan. En solig vårdag som denna känns det jätte konstigt, men på den tiden tyckte jag att det fortfarande fanns kvar lite kyla i luften. Plötsligt inser jag att det verkar vara bara jag, att alla runt omkring mig redan har plockat fram vårjackor och sommarskor. När fattade dom? Den här helgen tyckte jag att jag hamnat i fas med vårjacka och tygskor. Äntligen hade jag också fattat att det verkligen var vår. Men vid Gunnebo slott där vi spenderade söndagen bland vitsippor och fågelkvitter, där hade alla andra shorts och klänningar…

Min handväska är alltid full av skit. I helgen har jag gjort en ordentlig genomgång och hittat biobiljetter från filmfestivalen i februari, läppglans jag glömt, pennor, papperslappar med meningar som kommit flygande på något olämpligt ställe och blivit nedklottrade i all hast (ofta svåra att tyda), gamla reklamerbjudanden som jag tänkt utnyttja, kort jag plockat med mig för att det var snygga… Samma sak varenda gång. Jag tänker att den här gången ska jag slänga allt oviktigt på en gång, för det är så himla skönt att ha en välstädad handväska. Murakami skriver i Vad jag pratar om när jag talar om löpning, att en viss sorts processer inte låter sig påverkas av någonting. Hur mycket erfarenhet man än får och hur mycket äldre man än blir är det samma sak om och om igen. Och måste man leva med sådana processer kanske det bästa man kan göra är att acceptera dem som en del av den egna karaktären. Handväsksprocessen kanske är en sådan för mig? Jag har i alla fall fått en ny plånbok. Lika söt som ägget den låg i (det mittersta) och kanske kommer den hjälpa mig att hålla ordning i väskan i alla fall en liten stund. Jag känner just nu ett sting av motivation.