En annan dag såg jag den här i Slottsskogen. Och jag tänker på att jag ser vilda djur oftare där än vad jag gjorde i skogarna i Dalarna. Eller att allt kanske handlar om vad man väljer att se.
Då såg jag liksom förbi träden och ända bort till staden. Det enda ställe jag ville till.
HEDVIG
En 70-talist med ena foten på jorden och den andra i det blå. I gränslandet mellan marknadsföring och kultur har jag äntligen hittat hem. Är copywriter på byrån VAN BERLEKOM. Vår ambition är att främst jobba mot kultur och andra kreativa branscher. Driver också Galleri Viktoria tillsammans med Geo Axelsson, som startade galleriet på 70-talet. Har hjärtat lite grann på vischan och ganska mycket i staden. Här på bloggen skriver jag om kärlek och kultur, livet och nostalgi, socialpsykologiska tankar och lite om mig själv.
Kontakta mig via mail: hedvig.van.berlekom@gmail.com
Den lille kompisen känner jag igen!
Du måste nog sett förbi, för jag skymtade både en räv, ett par älgar med kalvar och massvis med knott. Just det! Mygg också – i massor. Som lämnade ett vackert prickigt mönster på mina ben. Vilket inte räven gjorde.
Jag har faktiskt suttit på en bänk i slottsskogen med en ekorre på bänken bara ca 20 cm ifrån mej han/hon åt ostbågar ur min hand. Är helt klart ett av mina häftigaste djur upplevelser, tyvärr var det innan mobiltelefonernas tid så det finns inte förevigat.
Johanna – ojoj..det var mer än jag såg i slottis
Fast här hemma har vi något som väldigt mycket liknar en räv och som tyvärr fortfarande lämnar märken ibland hur mycket vi än försöker uppfostra.
Marie – vilken grej! Kanske är de där minnena innan mobiltelefonen ännu starkare eftersom då kunde man suga in stunden till max i stället för att uppleva det genom mobilkameran. Dock hade jag gärna sett bild på en ostbågsätande ekorre